SPYR PÅ SINGELLIVET

Yo. Jag har varit hos frisören !ÄNTLIGEN! Så nu är man fräsch i håret, haha i 3 veckor till sedan behöver man gå dit igen och betala nästan 3000 spänn inklusive bötern jag alltid får när jag åker till Uppsala. Så det är typ hela min lön 😀 Ja jag åker till Uppsala för att fixa håret bara för min frisör vägrar flytta till Stockholm och hon är bara bäst och är ej ersättningsbar.

Sak nummer 2 innan jag går in på det huvudsakliga ämnet som ska diskuteras är att ja ni ser ju mina händer. Jag kan la fan inte träna med dom här händerna?! Jag kan knappt lyfta min vattenflaska för det gör så jäkla jävla ont! Såhär hardcore vill jag inte vara det måste finnas en balans hehe! Nu blir det ofrivillig vila förhoppningsvis så få dagar som möjligt, kanske räcker det med bara 2 dagar? Snälla händer LÄK FORT.

Så nu när det är sagt, så vill jag säga att jag SPYR VARJE SEKUND PÅ ATT VARA SINGEL HELA LIVET! Asså vad fan är problemet jag fattar inte. Jag är singel och singel och singel. Är det någon som känner igen sig här för jag vill inte vara ensam hela tiden om att vara singel hit och dit. Jag träffar liksom aldrig någon 🙁 Vad är det jag gör för fel haha?! 😀 Eller är det något jag inte gör?

Förstår inte hur folk bara kan träffas sådär hejsan hoppsan och sedan är man mitt uppe i ett förhållande helt plötsligt. Båda två parter måste ju vilja träffas, och framförallt träffas IGEN. Vem ska fråga om man ska ses igen? Tänk så vill man fråga men vågar inte, eller så frågar man och får dissen. Fatta dålig självkänsla man hade fått då, det betyder ju att den andra personen i så fall inte vill ses igen! Eller så frågar ingen fast båda egentligen vill ses igen. DET ÄR JU FETT SVÅRT ALLTSÅ haha!Hur ska man veta om man inte frågar? Jag vågar inte fråga för jag är så rädd för att få dissen av någon som jag vill träffa. Jag har inte jätte stora svårigheter att fråga första gången, det e chill men typ andra gången alltså jag blir fett nervig!

OM någon frågar mig så säger jag väl oftast nej haha, eller inte nej nej utan jag hittar på någon skit dålig ursäkt till varför jag inte kan, men då är det typ att jag inte känner något intresse direkt ändå. Men är det någon jag VERKLIGEN vill träffa (det har hänt typ 2 gånger) båda dom gångerna har jag frågat fast jag varit sjukt nervös och det har gått skit. Ingen av dom ville träffa mig haha, sedan behöver det inte vara personligt heller det vet jag.

Det är faktiskt en kille (som jag inte känner egentligen alls) men vi har en koppling till varandra så vi kommer att ses igen vare sig vi vill eller ej. Jag är lite nyfiken på vem han är, men jag kommer aldrig våga fråga om han vill ses för tänk så blir det sjukt stelt och det skiter sig och så kommer vi behöva ses igen. Ne fy huvudvärk! Om han flyttar ifrån Stockholm då kanske jag skriver.. hihi. Är jag as töntig? 😀

Det kan ju inte vara fel på ALLA andra människor i den här världen utan det måste väl ändå vara något som ligger hos mig? Kan ni ge mig tips på hur man slutar att vara singel? Hur gör man?