Vad hade ni känt om ni hade haft självskadeärr på kroppen som jag har, och att ställa er på en scen och show off allting? Hade ni velat ställa upp och tävla då? Hade ni skämts? Eller hade ni bara tänkt ”fuck it” jag är bra som jag är?
Den ÄNDA gången jag ens tänker på att jag har ärr är när folk stirrar. Annars vet jag inte ens att de existerar! Såklart att det hade varit skönt och kul och allt sånt att slippa ha dom där.. det tycker jag ju men samtidigt vet jag vad jag har gått igenom och det kan jag stå för. Dom sitter där och dom ska inte få stoppa mig från det jag vill. Skäms jag? Mestadels nej. 95% av tiden nej. Men på tävlingsdagen är det fan jävligt segt och jobbigt.. då blir man liksom påmind om att dom andra inte ser ut som jag när allt är svart på vitt men samtidigt måste jag försöka vara stolt över mig själv och min resa, vilket jag är.
Så är ni osäkra på något och kanske inte riktigt våååågar, vad i helvete? KÖR BARA. Sluta tänk dåliga tankar om dig själv och skit i vad andra möjligen tycker om dig, vilket säkert inte ens stämmer. Du borde bara köra på din grej och funkar det inte, testa något annat!
Jag kan inte påstå att jag känner mig STOLT över mina ärr.. inte någonstans. Jag har skadat mig själv en gång i tiden pga. att jag har mått dåligt och ”du är den viktigaste personen i ditt liv” och det är just därför jag gör vad fan jag vill nu. Jag skiter i mina ärr.
