Hemma i Rydaholm, 17 år och sjuk i bulimi.
20 år, på träningsresa i Grekland, fortfarande sjuk i bulimi.
2017 i Sri Lanka på 3 veckors semester från plugg i Australien. FRISK!
Två jävligt lyckligt lottade tjejer! <3 06:30 Yogatime i Sri Lanka.
Min andra Termin av plugg i Australien, Sunshine Coast.
USA resan 2019, LA Venice och GOLD’S GYM!! (Hur coolt?) :)))) Lycklig tjej.
USA 2019, påväg mot världens bästa donut ställe!
3 veckor PRE comp. Bikinifitness LP -19.
6 december 2019, Bikinifitness LP -19. 53 kg och fleeeera månaders slit.
2020. En helt vanlig tjej, med en helt vanlig kropp. Lycklig.
Fan hörrni. Jag blir ledsen och glad på samma gång här nu. Så sjukt bara allt. Fattar ni vad mycket man går igenom i ett liv? Både bra och dåliga grejer, det är det som kallas livet. Men alltså, jag är tacksam att jag ändå är en tjej som vågar ta chanser och risker. För hade jag inte gjort det hade jag varit fast i ruta 1. Nu har jag ändå kommit några rutor framåt.
Livet som tonåring började med 7 års tid av Bulimi, varje dag var min ”lycka” och önskan att se alla mina ben i kroppen och vara som en anorektiker. Att vara ledsen typ varje dag och skära sig själv under års tid och vara deprimerad och ha en mamma som säger elaka saker till en så man inte tror att man har något värde what so ever.
Till att bli tillsammans med mitt ex. Han var bra i perioder och lika så jag. Men som sedan eskalerade och jag blev less på hans alkoholproblem och aggression mot mig som sedan blev till en våldsam relation.
Därifrån flyttade jag till min egna lägenhet, och vi gjorde slut efter 3 år men fortsatte ses, mestadels för att bara ligga och bråka. Jag blev less och ville göra något med mitt liv och därav bestämde jag mig för att ta mig ann den största förändringen någonsin i mitt liv.
Jag sa hejdå till mitt ex för gott och drog till Australien under 1 års tid för att plugga Lic. Personal trainer and nutritionist. Ni ANAR INTE hur mycket ångest jag hade, ringde typ 5 gånger till min handläggare för att komma med ursäkter till varför jag inte kunde/ville/vågade åka, men det blev ändå att jag åkte. Jag bara gjorde det till slut. Herregud det var det bästa beslutet jag någonsin kunde ta. Jag hade ett sjukt roligt år och lärde mig en massa om mig själv och kände verkligen att jag utvecklades som person. Älskar Australien och alla härliga människor jag träffat under den resan alltså! <3
Därefter kom dagen då resan skulle ta slut vilket medförde (ANINGEN) ångest hehe. Åkte hem med 2 vänner från Brisbane till Arlnda och där kom min älsking Tilde, hennes pappa och min pappa och mötte mig för min kommande flytt hem till Rydaholm igen.
Efta ca 2 månader blev jag mer än less på att bo hemma och kände snabbt att jag ville utvecklas och göra något roligt och nytt i livet. Jag Flyttade då till Stockholm och började jobba på Sats Stureplan under en kort perioder för att sedan börja jobba på Gymgrossisten Sveavägen. Jag började även dieten till min andra tävlingssatsning som jag slutförde efter typ 10 månaders slit av diet och hårdträning, och jag är så stolt över min insats. Allt går med styrka och pannben.
Nu sitter jag här i Täby i lägenheten med en av mina absolut finaste vänner jag har och känner mig så jävla lyckligt lottad för att jag VÅGAR. Jag vågade ställa mig på den där tävlings scenen trots att jag har tusen ärr på min kropp. Jag vågade flytta halva jordklotet bort trots att jag inte kände en enda kotte. Jag vågade säga upp kontakten med min mamma för hon tillför ändå inte något i mitt liv, och jag vågade fan flytta till Stockholm trots att jag endast kände 2 personer här sedan Australien. Se nu vart jag är. Jag har lärt känna SÅ många fina människor och fan vad glad jag är för det. Alla är vi unika och vi är fan riktigt coola hela bunten av oss.
Jag har idag dessutom varit ärlig mot mig själv och det är jag också stolt över. Jag har träffat en kille under en väääldigt lång tid nu som jag inte känt så mycket som jag kanske borde för av olika anledningar. Våra avsikter var att ses och ligga egentligen och kanske hänga lite osv. men vi båda ville egentligen mer än så, men det kändes helt enkelt inte rätt. Jag vet vad jag vill ha i ett förhållande och han gav mig inte det. Så jag tog diskussionen och ja han blev svin arg men det går inte ihop. Att man först säger ”det ända jag vill är att få vara med dig” till att säga ”du sårar mig fyfan för dig” när det ända jag e är att vara ärlig. Aa ne.. så det är skönt faktiskt, men svin jobbigt och ledsamt. Jag kommer över det dock och jag vet att jag en dag kommer hitta någon som jag kan trivas fullt ut med.
HIHI HA EN BÄST DAG OCH STAY POSITIV!! Tänk på vad du vill och följ magkänslan. Puss <3
