Följ din inre känsla


Dessa steg har varit faktiskt avgörande i mitt liv:↓

  1. -När jag blev tillsammans med mitt ex
  2. -När jag och exet gjorde slut
  3. -Mellanläget
  4. -Resan till Australien
  5. -Flytten till Stockholm

Nu säger jag inte att alla kommer må bättre av exakt så som jag valde att göra, men det är själva innebörden jag vill komma åt.
Att våga.

  1. Jag mådde dåligt hemma av familjesituationen, min bulimi, mitt självskadebeteende och min depression. Jag grät nästan varje dag och önskade ibland livet av mig för jag tyckte inte att det fanns något positivt att leva för. Så 2013 träffade jag en människa som också hade endel problem som senare i förhållandet började trycka ner mig och misshandla mig både fysiskt och psykiskt. (Här visste jag inte mitt självvärde och därför trodde jag att jag förtjänade detta och att det är såhär livet kommer att vara). Jag trodde också att han var DEN ÄNDA som någonsin kommer vilja ha mig och att om jag gör slut nu så kommer jag leva ensam för alltid (en av mina största rädslor var att vara ensam).
  2. Förhållandet var vid den här tidpunkten (2017) så trasigt som det bara gick. Det var hål och sprickor överallt verkligen och ingen av oss orkade laga alla sprickor för det skulle ta evigheter och vi varken orkade eller ville det. Jag ville prata ut om allt, han ville inte det. Han drack alkohol och smög med det ofta vilket jag inte uppskattade. Han tog grepp på mig, kasta mig in i väggen, kallade mig fula ord som jag inte ens vill skriva ut här för att sedan dagen efter ångra sig och köpa blommor/dyra kläder till mig. Jag grät ofta, hade panik och var ledsen vilket han inte pallade osv. Ingen av oss pallade helt enkelt är det jag vill säga. Högen av skit blev större och större varje dag eftersom ingen av oss TOG TAG I HÖGEN. Vi gjorde slut (tack och lov).
  3. Vi pratade inte på runt 3 veckor (vad jag minns det som) och under den tiden hade jag hunnit skaffa egen lägenhet i Värnamo, alltså samma stad som mitt ex då också bodde i. Efter 3 veckors tystnad så hördes vi igen efter en utekväll, tror det var på Värnamo dagarna och den natten sov jag hos honom igen och jag minns verkligen hur j*vla mycket jag hade saknat honom trots hur läget vart mellan oss. Egentligen var det väl inte honom jag saknade utan det jag inte saknade var ensamheten. Den hatade jag så mycket. Vi började ses igen men mest då för att bara ligga med varandra. Jag minns känslan här, den var så himla äcklig, konstig och sorgsen rakt igenom, som ett svart moln över oss typ. Det var som att hela jag var trasig in i själen faktiskt och jag ville bara ha honom där för att bli tröstad av men det gjorde han ju ändå inte utan han var samma besvikelse med sin aggression och sina alkoholproblem som alltid. Och jag var lika ledsen som jag alltid vart. Vi var den sämsta matchen man kunde vara för varandra och vi drog fram de sämsta sidorna och det mådde ingen såklart bra av. Och vad är ett förhållande när man ändå inte MÅR BRA? Jag menar wtf? Jag blir typ sur när jag skriver detta för det är så många som lever i sina förhållanden som man inte mår bra av. Så 3 nätter (ja jag minns exakt haha) innan jag bestämde mig för att dra till Australien hade vi världens bästa sex. Jag minns det så väl för känslan jag också hade var att, shit vi kommer ALDRIG mer att ses igen och vi kommer aldrig mer att ha sex med varandra. Detta är sista gången och den känslan var så läskig men samtidigt en lättnad. Jag var rädd för vad som komma skall, jag var ju ovetandes om allt i stort sätt.
  4. En dag innan jag drog till Australien skickade han printscreen på konversation med någon brud han träffat/träffade? Jag kommer inte riktigt ihåg men minns att det högg mig rakt i hjärtat och jag blev så ledsen och besviken så jag svarade inte ens på det och blockade hans nummer, blockade på FB och överallt vilket också var bland det läskigaste jag gjort för trots hur mycket skit vi gått igenom var han den som stått mig närmast under en lång period. Planet mot Australien hade sin avgångstid och jag var faktiskt på plats i väldigt god tid. Jag skakade och var allmänt rädd över hela situationen. Tänk så skulle jag inte träffa några nya vänner eller bara ångra att jag lämnade Sverige (det var mycket ”tänk om” här). Men jag kan idag säga såhär.. endast det man INTE gör är det man ångrar framöver. Ja det var läskigt och förjävla jobbigt ett litet tag i början av resan. Det ÄR jobbigt att börja jobba på sig själv och kasta sig ut i något nytt men ibland är det vad som krävs om man vill ha en förändring. Förändring kräver ansträngning!! Jag började lära känna nya människor, skaffa mig nya erfarenheter, började ny skola, ny stad, nytt gym och nytt allt! Jag började vänja mig vid hela Australien situationen och bättre tider samt så började jag läka inifrån mig själv och MÅR BÄTTRE. Det läskiga hade lätt till något positivt som gjort att jag inte längre kände mig lika rädd. Allt var (såklart) inte alltid lätt, jag menar vi lever ju fortfarande livet. Jag drömde lite då och då om mitt ex och fällde tårar över honom, ibland saknade jag honom också men det blev bättre med tiden och jag slutade tänka och reflektera över honom ju mer tiden gick.
  5. Nu hade jag levt livet och varit med om så mycket i Sunshine Coast under ett års tid och hade istället ångest för att åka tillbaka hem till Sverige. Lämna alla underbara människor (bland det jobbigaste), lämna skolan, lämna mitt älskade gym och allt annat bakom mig. Nu var det igen en jobbig förändring på gång. Flygplanet hade avgång fredag 22 Juli 2018 och jag åkte med 2 super fina vänner som är så genuina och vackra och jag är så glad att jag fick lära känna dem båda två. Jag kom hem till Sverige och allt kändes tomt och konstigt minns jag. Jag flyttade hem till pappa i Rydaholm och började jobba på ett industrijobb som jag verkligen avskydde. Kände efter kort tid att jag ville utvecklas ännu mera, göra något som får mig att må bra så ännu en gång kastade jag mig ut i något helt okänt. Jag flyttade till Stockholm och hittade en lägenhet på drygt 1 vecka. Skickade nog över 100 mail och ringde ett x antal samtal under den veckan. De första dagarna på Gärdet var så jobbiga så jag visste inte ens om beslutet jag tagit var rätt. Jag kände mig vilsen och ensam och fällde faktiskt endel tårar under kommande dagar. Men med tiden lärde jag känna både staden och nya människor. Allt föll liksom på plats med tiden kan man säga.

Tips – skriv en lista med för och nackdelar. Jämför och reflektera över listan. 

Det är dom jobbiga förändringarna man måste ta om man vill utvecklas och göra något av situationen man inte är helt nöjd med. Jag ångrar ingenting av det jag tyckt vart jobbigt och när jag gråtit av rädsla för att kasta mig ut i något okänt. ALLT kommer att bli jävligt bra om du bara följer din magkänsla det tror jag verkligen. Det är iallafall vad jag har gjort. Man har ju en känsla över saker och ting. Så bara ta steget och tänk inte. Bara gör det skulle jag säga för TÄNK så kommer din situation förbättras? För jag antar att du läser detta av en anledning?

Kram♥

 

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras