4 DAGAR AV TANKAR OCH PÅMINNELSER

1991 fick mamma diagnosen psykos.

Jag har en mamma, faktiskt. Lena heter hon. Nu bryr jag mig inte men jag har brytt mig som fan, och aldrig fattat. Min mamma fanns där för mig fram tills jag var 13 år kanske.. eller 14 år. Sedan blev hennes liv värre och värre.

Jag föddes 1994 i Växjö. 3 år innan fick min mamma psykos. Fattar ni vad sjukt? Jag har aldrig fattat. Mamma har alltid sagt till mig att hon ”är frisk nu”. Nu är mamma frisk och allt är bra och jag kommer alltid älska dig, hela livet. BULLSHIT säger jag.

En gång när jag var 15 år.. arg och ledsen, sjuk i bulimi samt hade självskadebeteende så sa mamma till mig ”det är inte mig det är fel på, det är dig det är fel på ditt elaka lilla stycke”. Hon satt på altanen så långt ifrån mig hon bara kunde och skrek så det hördes ända in i tv-rummet där jag satt, att hon inte vågade gå nära mig och om hon gjorde det var hon rädd att jag skulle döda henne, för man vet aldrig vad jag skulle kunna hitta på för elakt. Minns hur jävla ledsen, inlåst, bortglömd och orättvist behandlad jag kände mig. Den ÄNDA jag kunde och ville skada var mig själv. Ingen annan. Det fanns liksom ingen annan utväg för mig då. På den tiden fattade jag verkligen inte att mamma var psykiskt sjuk. Det var min mamma ju, och hon sa att allt var mitt fel hela tiden så då var det så. Pappa höll med mamma för annars skulle hon bli så jäkla arg och skälla ut pappa.

Visste ni att det har varit poliser i mitt rum när jag var 16 år. Med en narkotikahund som letat igenom mitt rum efter narkotika. För mamma bara VISSTE att jag var en drogmissbrukare, hon såg det i mina ögon och hon ville verkligen inte att det skulle gå snett i livet för sin lilla dotter. Samma kväll fick jag handklovar på mig för mamma hade sagt till poliserna att jag var mycket aggressiv och tog droger. Polisen vaktade mig i badrummet medans jag fick göra ett kissprov för att få bevis en gång för alla. Jag grät och var så himla ledsen. Mamma var glad den här dagen och skämtade med poliserna och var så himla tacksam för all hjälp och att dom räddat hennes liv.

Hur läget egentligen var; jag gömde mig på mitt rum och åt åt åt, och smög sedan in till någon av våra två toaletter och spydde för att sedan repetera.

När mamma fick reda på att hennes lilla dotter inte alls var någon typ av drog missbrukare pga att poliserna konstaterade att dom inte kunde hitta några som helst jävla tecken på det så sa mamma ”det var väl tur att jag höll ett öga på dig annars vet jag inte vad som hade kunnat hända”.

Jag pratar inte med min mamma. Vi kommer inte överens, men det är inte ens det som det handlar om. Hon kommer fan inte överens med NÅGON för hon är så jävla sjuk och elak hela tiden.

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras